Den BosporenBosporen är sundet som förbinder Svarta havet och Marmarasjön och skiljer det asiatiska Turkiet (Anatolien) från Europa.
Bosporen, Istanbul
Bosporen sträcker sig över 19 mil (30 km) och är som bredast 2.3 mil (3.7 km) vid sin norra mynning. På den smalaste punkten, mellan de ottomanska befästningarna Rumelihisar och Anadoluhisar, är den bara 2,450 fot (750 m) bred. Djupet varierar från 36.5 till 124 meter (120 till 40 fot) på mitten av sundet. Det finns en stark ström som rör sig från Svarta havet till Marmarasjön, men under ytan finns en annan ström som för mer saltvatten från Marmarasjön till Svarta havet. Bosporen är ett populärt fiskeområde eftersom fiskar använder sundet för att förflytta sig till och från Svarta havet under olika årstider. Längs stränderna hittar man byar, semesterorter och lyxiga bostäder. på båda sidor om vattnet.
Namnet Bosporus kommer från det grekiska ordet för ”oxfärja”, *boos poros*, och är kopplat till den mytologiska figuren Io, som sägs ha förvandlats till en kviga och korsat den trakiska Bosporus under sina resor. Byzantinska kejsare och senare ottomanska sultaner byggde befästningar längs sundets stränder, särskilt på den europeiska sidan, på grund av staden Konstantinopels (Istanbul) strategiska läge vid sundets södra ände. Slotten Anadoluhisar, byggt 1390–91 på den asiatiska sidan av Bayezid I, och Rumelihisar, byggt 1452 av Mehmed II, direkt mittemot varandra på andra sidan sundet, är två exempel på detta. När europeiska stormakter växte sig starkare under 19-talet, fastställde de regler (genom fördrag under 1841). och 1871) för att reglera passagen av handelsfartyg och krigsfartyg genom sundet. Efter att ottomanerna besegrats i första världskriget tog en internationell kommission över förvaltningen av sundet. Genom ratificeringen av Montreuxkonventionen 1936 återfick Turkiet kontrollen.
För närvarande finns det tre broar som spänner över sundet. Boaziçi-bron (Bosporus I) var den första som byggdes och öppnades för trafik år 1973, med en huvudspannlängd på 3,524 fot (1,074 meter). Fatih Sultan Mehmed-bron, även känd som Bosporus II, öppnades för trafik år 1988 och har en huvudspannlängd på 3,572 fot (1,090 meter). Huvudspannlängden på Yavuz Sultan Selim-bron (Bosporus III) är 4,620 fot; den öppnades för trafik år 2016 (1,408 meter). Det dröjde till 2016 innan en vägtunnel var färdig under Bosporus, men år 2013 färdigställdes även en järnvägstunnel.
I grekisk mytologi
Hon var dotter till flodguden Inachus och oceaniden Melia, och hon var känd som Io i grekisk mytologi. Callithyia var det namn som Io användes under när hon var den första prästinnan för Hera, Zeus hustru. Zeus förälskade sig i henne och förvandlade henne till en vit ko för att skydda henne från Heras vrede. Zeus hustru Hera övertalade honom att ge henne kon i utbyte mot att han skickade Argus Panoptes ("den allseende") för att hålla ett öga på henne. Så Zeus skickade Hermes, och Hermes fick Argus att somna med en trolldom och dödade honom sedan medan han sov. Hera skickade sedan en fluga för att plåga Io. Io sprang över världen, simmade över sundet som senare skulle komma att kallas Bosporen (vilket betyder "oxford") och hon hamnade i Egypten, där hon återfick sitt ursprungliga utseende och födde Epaphus.
Den egyptiska gudinnan Isis förknippades med Io, och den heliga oxen Apis kopplades samman med Epaphus. Efter att ha blivit bortförd på order av Hera hittade Io till slut Epaphus i Byblos, i Syrien. I denna version av myten förknippas Astarte, gudinnan från Syrien, med Io. Både den egyptiska och den syriska delen av berättelsen visar hur Östern påverkade och hur icke-grekiska gudar ofta jämfördes med sina grekiska motsvarigheter.
Bosporenbron byggdes mellan åren 1970 och 1973.
Bron förbinder Europa och Asien i Istanbul, Turkiet. Bosporenbron är 64 meter hög över vattnet, och dess pelare är 178 meter höga.
Bron är endast avsedd för bilar och fordonstrafik, men det är inte tillåtet att gå över den för att titta på utsikten eller bara för att promenera.
Läge vid Bosporen.
BEYLERBEYI-PALATSET
Det ottomanska sultanatet under sultan Abdulaziz lät bygga Beylerbeyi-palatset mellan 1861 och 1865. Arkitekterna var bröderna Sarkis och Agop Balyan. Beylerbeyi-palatset var tänkt att fungera som ett sommarresidens.
Till skillnad från de andra ottomanska palatsen har Beylerbeyi-palatset inget värmesystem. Dessutom har palatset en swimmingpool. Palatset har en arkitektur som präglas av gotik och nyklassicism.
Palatset har två våningar och är utsmyckat med förgyllda kolonner, mosaiker och målningar. Beylerbeyi-palatset består av 24 rum, 1 hamam (turkiskt bad), 1 badrum och 6 paviljonger i trädgården. Palatset ligger på den asiatiska sidan av Bosporen. Idag är palatset ett museum.
Under ditt besök kan du se de ursprungliga mötesrummen, matsalslokalerna och badrummen. En av de sista osmanska sultanerna, Abdulhamid II, avled i Beylerbeyi-palatset år 1918. Du kan idag se hans arbetsrum, sovrum och badrum.
LILLA PAVILJONGEN I KÜÇÜKSU
Det byggdes av sultan Abdulmecid år 1857, som anlitade arkitekten Garabet Balyan och hans son Nicogos Balyan för att utforma det i barockstil. Under Mahmut I:s regeringstid fanns det ett tvåvåningshus av trä på platsen. Det som skiljer det från andra palats är dess murar, som omges av gjutjärnsräcken med en port på varje sida. Inuti liknar det ett traditionellt turkiskt hus, men som ett palats har det italienska kristallkronor från Böhmen, draperier och mattor från Hereke.
Under sultan Abdulazizs tid revs några av de ursprungliga byggnaderna i trädgården. Anläggningen renoverades 1944 och öppnades därefter som ett museum. Palatset kan bäst beskådas från Bosporen.
Jungfurutorn
Tornet är också känt som Leanders torn och kallas Kız Kulesi på turkiska. Det finns många legender om tornet, och den mest populära berättar om en kung som hade en älskad dotter. Munkarna varnade kungen för att en orm skulle bita hans dotter på hennes 18-årsdag.
Därefter lät kungen bygga tornet så att hans dotter skulle vara långt borta från kungariket och undvika ormen. Men profetian upphörde inte att följa henne. En dag bar tjänarna in en korg med druvor, och en orm låg och lurade bland druvorna. Till slut bet ormen henne.
Detta antika torn står på en klippavsats vid ingången till Bosporen, strax utanför Uskudar. Det används för närvarande som en fyr. Det ursprungliga tornet, som byggdes på 12-talet av den bysantinske kejsaren Manuel Komnenos (1143-1180), vars avsikt var att hitta en stabil grund för tornets konstruktion, användes för att spärra av Bosporen för sjötrafik. Idag är Jungfrutornet en av de mest populära restaurangerna i Istanbul. Jungfrutornet syns bäst från Bosporen.















